Viola och Torolf Gustafsson

27.3.2020

Torolf Gustafsson har levt hela sitt liv som fiskare på ön Träskö, som hör till Kimitoön kommun. Viola Törnroos, som växte opp i en fiskarfamilj på grannön Ramsö, hade fast bestämt sig att aldrig som vuxen bo på en holme och i inget fall som helst börja som fiskare. Kärleken blandade sig i leken; i maj blir det 50 år sedan den 20-åriga Viola flyttade till Träskö och började som fiskare tillsammans med Torolf.

Fisket för paret Gustafsson har haft tyngdpunkten speciellt på ryssjefiske av strömming, men även fjällfisk som gös och abborre har spelat en viktig roll. Fiskförädling och direktförsäljning på torg och marknader har varit en viktig del av företagets verksamhet. På Åbo strömmingsmarknad deltog Gustafssons åren 1983 – 2007. Under de två första dagarna av marknaden, som räckte fyra dagar, skötte Torolf om försäljningen, när Viola stannade i Kimito för att sköta om torgkunderna. Därefter for även hon till marknaden med en ny last av rökt fisk. Hemma finns en otal mängd pris från strömmingsmarknadens Bästa produkt -tävling.

Viola säger, att hon längtar nog efter stämningen på strömmingsmarknaden, men hon längtar inte det tunga arbetet före marknaden. Enligt Viola var arbetet som diskare på restaurang Knipan i Ekenäs, ett arbete hon hann pröva på före hon träffade Torolf, ändå mycket tyngre än fisket.

År 2006-2007 var Viola med i Finlands Fiskeri- och miljöinstituts utvecklingsprojekt och testade en av de första sälsäkra pontonryssjor i Finland för fiske av abborre och gös*). Efter projektet skaffade familjen liknande ryssjor även för laxfiske, och numera är laxen en viktig art. Laxsäsongen är i maj-juni, och det är Torolf som sköter den.

Fiskfångsterna har redan under en längre tid minskat på Gustafssons fiskevatten. De minskade fångsterna var också en delorsak till, att fastän båda döttrarna skulle ha velat stanna på Träskö så fanns det inte ekonomiska förutsättningar för det

Enligt vad Viola noterat så lyckas nog fiskens förökning, och t.ex. smågös finns det gott om men inte större gös. Gösarna försvinner, möjligtvis i andra predatorernas munnar innan de hinner växa till fångstbar storlek. Sälar finns det gott om och skarvar ännu mera. Sälarna river redskapen och skrämmer bort fisken, men de stör även fiskarnas lek. ”När sälarna anländer för att jaga på fiskarnas lekområden, uppstår det obönhörligen skador. Skarvarna igen kan helt tömma en havsvik på fisk under en dag. Fastän följderna för oss fiskare är katastrofala, måste man medge, att när en kilometerlång skarvflock ”drar not” i havsviken, så är synen imponerande”.

Jag kan nästan föreställa mig vad Viola menar, när hon beskriver de finaste stunder och minnen från sin fiskarkarriär; vårmorgnarna och soluppgångarna på havet. Eftersom man måste få skötströmmingen till konsumenterna i Helsingfors till sjutiden, betydde det avfärd för fiskarna ut på havet redan före soluppgången. När solen sedan med sina lysande färger steg över det skimrande havet, var det så vackert att man tappade andan, även för en sådan människa för vilken vistelse på havet är vardag.

Efter de finaste minnen vill Viola berätta om det hemskaste minnet, som är som rakt ur en film av Hitchcock. En morgonnatt när hon var ensam på havet, började det plötsligt ur mörkret höras ett hemskt, vinande, ljud som följdes av stora klumpars smällar i båten. Viola berättar, att hennes min alldeles säkert skulle ha passat i skräckscenerna i filmen ”Fåglarna”. Efter bombningen var båten full av gåsar ända upp till hytten! Då var det bara att ta på handskarna, ta ett grepp om de bevingade inkräktarnas nackar och snabbt säga ett adjö till dem åt babord samt styrbord.

Tack Viola och Torolf för era förtjänstfulla livsgärningar till glädje för oss fiskätande konsumenter, för Skärgårdshavet och särskilt för era trogna kunder på torget!

Artikeln baserar sig på intervju med Viola Gustafsson.

Bild: Karl-Henrik Stuns 1979.

#fiskföralla
#fiskförstadsborna
#respect

*) KANRA – Kannattavuutta Rannikkokalastukseen hankkeen loppuraportti