10.4.2020
”Du låter pojken trassla till de där fina linorna” utbrast Penttis mor till hans far, när fadern gav de dyrbara nylonlinorna åt lillpojken till att knyta en ryssja. Fadern litade inte i onödan på sin son; av linan knöt Pentti, imiterande sin far, på egen hand ett helt användbart ryssjehus, som fångade fisk lika bra som familjens övriga ryssjor. Året var 1955, och Pentti var 5 år.
Pentti Vyyryläinens far var yrkesfiskare i Johannes på Karelska näset. Också de övriga männen på ön Huuno var fiskare, men de flesta arbetade även i den livliga hamnen Uuras. En vinter brast isen under fiskarna, och isflaket drev från ön Seitskär ända till Hangö. Till slut räddades männen av en isbrytare.
Pentti har varit fiskare i hela sitt liv. Målarterna har varierat efter fiskbeståndens riklighet och efterfrågan, men en av de viktigaste har alltid varit laxen. De första laxarna kommer till Penttis vatten runt den tionde maj, och säsongen sträcker sig ända till början av juli. Brax och strömming och även id var viktiga ännu på 1970-talet. Gös fanns det då ganska litet av på Penttis vatten, och inte fanns det heller stor efterfrågan på den. Mot slutet av årtusendet började gösen bli rikligare, men de senaste åren har utvecklingen varit den motsatta. Nätfiske av gös är ännu någotsånär möjligt på våren, men på hösten lyckas det inte mera på grund av sälen. Laken var ännu på 1980-talet midvinterns viktigast fångstart, men lakbeståndet har på Penttis vatten, liksom även på andra håll i Skärgårdshavet, gått kraftigt tillbaka.
Till företagets verksamhet hörde även direktförsäljning på Åbo torg under nästan 30 år ända fram till år 2007. Torgförsäljningen var i huvudsak på Penttis dåvarande frus ansvar, men Pentti deltog speciellt de första åren. På torget såldes även jordgubbar från eget land.
Redan som barn hade Pentti nätnålen, arbetsredskapet som behövdes för att knyta nät, alltid i fickan. Hårt arbete har belönat sin utövare. När han var 11 år, fick han en 12 kilos lax med nät han själv knutit. Pengarna han fick för laxen gjorde honom till en lycklig ägare till en treväxlad cykel. Inkomsten från krokfiske av gädda investerade Pentti i material till sin första strömmingsryssja.
Intresset för redskapsbygge har hållit i sig, och Pentti har gjort nästan alla sina redskap själv. De äldsta ryssjorna är 50 år gamla. Fjällfiskryssjorna gjordes i tiderna av grovt garn, så att fiskarna inte skulle fastna i fiskhusets maskor. Tack vare det starka materialet har de hållit ända till i dag, och håller t.o.m. för rivning från säl. Till en början gjordes ryssjans bågar av grenar från gran och en, men på 1970-talet övergick man till aluminiumbågar. Vissa av ryssjorna har man i havet året om. De har sänkts till ungefär en meters djup, så de fryser inte fast i isen.
Stora fiskar, som brax och lake fångades med grimnät. Grimman är ett tilläggsnät med glesa maskor, som fästs på det tätmaskigare nätets båda sidor i övre- och nedretelnen. Eftersom nätduk endast gick att få 3 meter höga, så krävde hopknytningen av tre nätdukar till ett 9 m högt braxennät 1500 knutar och dessutom grimmor. Kavel hette det arbetsredskap som användes för att bestämma nätens och grimmornas maskstorlek. – Numera kommer det endast småbraxen i storlek av en handflata på Penttis vatten, och ett kommersiellt utnyttjande av mörtfisken i området är inte ekonomiskt lönsamt på grund av bristerna i logistiken och möjligheterna till mellanförvaring*).
Som bäst fiskade på heltid ett tjugotal yrkesfiskare i Pemarviken. Nu är Pentti den enda kvar.
Tack Pentti för ditt livsarbete till nytta för oss fiskätande konsumenter och Östersjön! Du berättar att du är i toppform bland annat tack vare ditt dansintresse, så jag hoppas och tror, att din karriär fortsätter ännu länge. Kanske får jag till midsommaren sätta en havslax inköpt av dig i min rökugn!
#fiskföralla
#fiskförstadsborna
#respect