18.12.2020
Historien för fiskargården som Tapio Luotonens farfar grundat började i Tövsala i byggnaden, som nu är känd som Ketarsalmis Gästgiveri. Restaurang- och festutrymmet med granitväggar byggdes från början som ladugård för Ketarsalmis gård i början av 1900-talet. I den här ladugården träffade Villnäs slotts torpare Jalo Luotonen en ladugårdspiga från Kalanti, för vilken han förlorade sitt hjärta. År 1910 flyttade Luotonen sitt torp från Sarsalastranden till Keräsaari i Virmoviken, och så blev Luotonens fiskargård grundat. Fiskandet har gått i familjen från far till son, och även Tapio, som föddes på ön år 1949, berättar att han vuxit in i yrket.
Barnen från Keräsaari gick i skola i Särkilä på fastlandssidan. Hem slapp man på helgen efter lördagens skoldag. ”Skolhemmen” var vanliga familjer, som inhyste skolelever mot ersättning. Tapio minns att han även deltagit i gårdens arbeten som vedklyvare. De första fiskfångsterna sålde pojken som 15 -åring.
Som trettioåring flyttade Tapio för gott från ön västerut till Ihattula i Tövsala. Fiskevattnen är dock fortsättningsvis i omgivningen kring Keräsaari.
Inget annat yrke har känts som ett alternativ, fastän byggnadsarbeten och varutransporter har hämtat en liten tilläggsinkomst. Den yngsta brodern Tero Luotonen bor fortfarande på ön, och även han är yrkesfiskare.
Fiskarens yrke började från strömmingsryssjefiske, vilket Tapio övergav först för några år sedan. Axlarna ville inte mera tåla att slå ner strömmingsryssjornas störar i de sega dybottnarna, och verksamhetens fortsättning skulle ha krävt investeringar för att underlätta arbetet. Numera sätts en stor del av strömmingsryssjorna i Skärgårdshavet ut för fångst med pontoner i stället för med störar.
Det har varit årliga växlingar i strömmingsfångsterna, och även nästan tomma år. Sådana var det i allmänhet, när vattnet värmdes snabbt under försommaren. Enligt Tapios erfarenhet far strömmingen ut från kusten, när vattnet värms till 15 grader.
Under den långa fiskarkarriären har målarterna varierat efter fiskbeståndens riklighet och efterfrågan. Gädda och lake har fångats med gäddsaxar, men numera finns det lite lake. Braxen var länge en viktig fångstart, som fiskades med nät genast efter islossningen. Även priset var bättre än nu, tills efterfrågan på braxen avtog. Stor braxen, för vilken man kunde få ett någorlunda pris, kommer det sällan numera.
I dag är fisket inriktat på gös och abborre, och senaste höst var rekordbra för abborrens del. En gösfiskare uppskattar själv även just gösen, som man äter mycket i familjen antingen som stekt i smör eller sommartid som grillad inlindad i folie.
På vintern fiskar man under isen, om det bara finns is. Fiskarens köldtålighet har försämrats med åren, men den goda sidan i vinterfisket är, att näten hålls hela bättre, när sälarna i huvudsak håller sig till öppet vatten i närheten av isranden.
De senaste åren har sälarna hindrat fisket mindre än tidigare, vilket kan bero på jakten som bedrivs i området. Däremot är skarvarna ett allt större hinder särskilt för abborrfiske på grunt vatten, när fåglarna pickar sönder gälarna på abborrarna som fastnat i näten.
Tapio förhåller sig tillsvidare med reservation till ett ökat tillgodogörande av mörtfisk, som även nämns i befrämjandeprogrammet för inhemsk fisk. Han ser problem speciellt med ordnandet av insamlingen och logistiken. ”Hur kan man ordna det på ett ekonomiskt lönsamt sätt? Från mina nät får jag dagligen ett ämbar med mörtfisk, men ingen kommer för att hämta en sådan mängd och det lönar sig inte att börja transportera den”. Ännu på 1990-talet fick man mört till förbannelse, någon gång kom det en hel båtlast från sex nät.
”Det bästa med fiskaryrket är den egna friheten, fastän det är ett hårt arbete”, konstaterar Tapio. De bästa stunderna upplevs, när det kommer bra med fisk. De svåraste ställen har varit på svag is. En gång steg den unga mannen i en snödriva som inte hade is under. Fadern som var med på fiskeresan fick lyckligtvis upp pojken tillbaka på isen.
Tack Tapio för ditt livsarbete till nytta för oss fiskätare och för Skärgårdshavet! Vi har haft möjlighet att njuta av ett hälsosamt, inhemskt livsmedel tack vare att du redan under ett halvt sekel har farit till sjöss i alla väder.