Heikki Eskelinen

Leppävirta söder om Kuopio är finskt sjödistrikt som vackrast. Heikki Eskelinen, som tillbringat sin ungdom i dessa nordsavolaxiska landskap, torde dock även ha några gener sjöbjörn i arvsmassan; ynglingen som kom till södern för att studera miste sitt hjärta till havet på en gång, och det fanns ingen återvändo till Savolax. Han bosatte sig permanent i Åbo.

I Heikkis släkt finns det ingen fiskare, men naturligtvis fiskades det i Leppävirta. Heikki var och notade siklöja vid Unnukka och Koirusvesi som 17-18 -åring. När tanken på fiskeribranschen som yrke började utvecklas för honom, beslöt han söka till Pargas fiskeriskola (nu  Yrkesinstitutet Livias Fiskeri- och miljöinstitut).

På den tiden slapp man och studera till Pargas bara om man hade arbetspraktik från branschen. Med sikte på inträdesförhöret började Heikki år 1983 arbeta som dräng under ett och ett halvt år för yrkesfiskaren Viljo Saari från Pyhämaa. I undervisningen som började år 1984 fanns fiskodling som enda linjeval, och Heikki utexaminerades som fiskodlare. Arbetet på Riittonens fiskodlingsanläggning i Rimito förblev dock endast vid några år.

Erfarenhet av fiske fick han mera av i vinternotsfiske hos Riittonen och på Viljo Saaris sons, Seppo Saaris strömmingstrålare. På sin fritid började Heikki fiska gös med nät på Åbos vatten. Eftersom hemmet var i ett våningshus, och han inte hade en egen strandplats, hämtades fångsten först till Jalostajas brygga och sedan till Prostvik i Nagu. Numera fungerar stranden vid Pargas fiskeriskola som landningsplats. Gösen är fortsättningsvis den viktigaste fångstarten, och fångsten hanteras i egna livsmedelsutrymmen i Sattmark i Pargas. På vintern fiskar han under isen, då när det finns is. Fastän isfisket är tungt, är det ett nöje för Heikki, eftersom man får motion på ett helt annat sätt än då man fiskar med båt.

Fiskförädling kom med i bilden redan i ett tidigt skede. Strömming läggs mest in på burk, men även gäsen och abborren har fått egna marinader. Förädlingen sysselsätter förutom Heikki en person på heltid halva året. Liisa Palonen svarar även för utvecklingen av recept. Kundernas favoritprodukter är bl.a. Sattmarks kryddströmming, limeströmming samt chili-vitlöksströmming, med vilken det senaste året kom en vinst i strömmingsöverraskning -klassen på Helsingfors strömmingsmarknad. Sattmarks kryddströmming, som också vunnit första pris, är en speciell innovation. Skinnfri strömmingsfilé läggs in med kryddfiskmarinad, medan den traditionella kryddfisken görs av hel vassbuk. Marinaden får sin arom av barken från sandelträ.

De förädlade produkterna säljs i huvudsak på marknaderna, men under sommaren är den viktigaste försäljningskanalen Sattmarks rökeri längs Skärgårdens ringväg. I samma gårdsgrupp verkar ett café och en bistro.

Heikki har deltagit i Åbo och Helsingfors strömmingsmarknader som självständig företagare redan i 30 års tid, men första gången var redan som ung man i Viljo Saaris företag. Marknaderna och förberedelserna för dem innebär hårt arbete och långa dagar, men de är trevliga som evenemang och för fiskarna även en möjlighet att träffa kolleger. Då Heikkis döttrar var yngre deltog de med sin far i försäljningsarbetet på Åbo Medeltidsmarknad samt i skådespelen som uppfördes under tillställningen.

Heikki har ännu nästan tio år till pensionsåldern, men tyvärr håller fisket på att tyna bort på grund av sälarna. Hälften av de nuvarande hyresvattnen är sådana, där man inte mera kan fiska, och nya vatten som är skyddade från säl är svåra att få. ”Jag kan inte ens nämna branschens övriga stora problem, när alla problem faller tillbaka på sälarna. Man borde få beståndet minskat så, att man klarar sig med dem. Ingen vill ju utrota dem, men i nuvarande läge har fiskarna inga möjligheter”.

Vid sidan av sin egen företagsverksamhet hinner Heikki även med fiskeribranschens utbildnings- och organisationsverksamhet. Han fungerar som arbetslivsrepresentant på fiskeriskolans yrkesprov, då eleverna skall visa sitt kunnande. Han har även länge varit medlem i Finlands yrkesfiskarförbund FYFF rf:s styrelse.

Heikki säger, som alla andra fiskare som intervjuats hittills, att det bästa med fiskarens yrke är naturen och friheten. ”Om jag inte var en fiskare, skulle jag på något sätt ha att göra med sjöfarten”. Den här drömmen har delvis även uppfyllts; han kör tidvis förbindelsebåten på Nagus norra rutt. Det blir läst en hel del böcker när man måste övernatta på arbetsresorna. Favoriter är deckare och memoarer, av vilka den senaste är skådespelaren Mikael Persbrandts story.

Heikki skulle delta i Gamla Stortorgets Julmarknad i Åbo ännu under tre veckoslut före jul , men när detta skrivs kom meddelande om inhibering av marknaden på grund av corona-pandemin. Julfiskbeställningar kan dock göras via Pargas och Åbos (Länsikeskus) REKO -grupper och Sattmark rökeris facebook -sida.

Tack Heikki för ditt livsverk för de finska fiskkonsumenterna och Skärgårdshavet. Vi ses på marknaderna, när coronan släpper sitt grepp!

Bilderna 1 och 3: Finlands Yrkesfiskarförbund FYFF rf.

Bild 2: Maria Saarinen