Jouni Nieminen

”Tvätta händerna!” kommenderade läraren vanligen när pojken kom till skolan. Pojken hade som vana att under skolvägen föra sina självfångade braxnar till bussen, med vilken de fördes till en torghandlare i Åbo. Pojken var glad över fisket och att förtjäna pengar, den 10-åriga Jouni Nieminen från Gustavs. Han hade fått använda sin fiskare-farfars, som var född på ön Seiskari, gamla nät. Näten satte han ut för fångst med en gammal medfaren båt som han hittat i skärgården. Storebror Jari* deltog i fisket.

Studieplatsen inom byggnadsbranschen blev oanvänd, när Jouni snart efter grundskolan fick en stadigvarande arbetsplats först i Gustavs i ett fiskodlingsföretag som hette Kustavin Merikala och därefter på Ströömin Lohi. I lönearbete spenderade han över tio år, men fisket fanns hela tiden med i bilden. Vid sekelskiftet 2000 började Jouni som heltidsfiskare.

Det kom abborre, lake och braxen i fiskevattnen i Gustavs. Jounis fiskarkarriär var dock nära att ta slut redan innan den började, när sälarna kom till hans fiskevatten och skrämde bort fiskarna. Fisket i hemmavattnen blev omöjligt.

Den sega mannen hade beslutat klara sig, och beslutet förstärktes av fem hungriga barn. Enligt ryktet fick man gott om gös i Virmoviken, och år 2000 lyckades Jouni få sina första hyresvatten i området. Med åren utvidgades verksamheten. Han försökte även tråla braxen, men fångsterna förblev små. Däremot kom det rikligt med nors, och vår fiskare började utreda dess möjligheter på marknaden. När en intresserad köpare hittades i Estland, beslöt Jouni satsa på den här fisken som uppskattas av östeuropéer. Redskap och båtar utvecklades särskilt med tanke på ryssjefiske av nors. Nu är norsen vid sidan av strömmingen företagets huvudsakliga målarter. För nätfisket av gös och abborre ansvarar Jounis son Aleksi*.

Norssäsongen pågår vanligen ett par tre veckor i april-maj. Nästa år läggs redan ca 70 ryssjor i havet, och målsättningen är en fångst över en miljon kilo. Under säsongen sysselsätter Nieminens företag flera utomstående personer utanför familjen.

Norsryssjorna har han designat själv. De är lätta och snabba att lägga ut och lyfta. För redskapsbygget finns en fastanställd person.

Jouni designar och bygger själv dels även båtarna som används i fisket. Paavo har flera specialegenskaper, som gör den till en överlägsen ryssjefiskebåt. Båten som tar 44 ton fisk rör sig skickligt i vilken riktning som helst. Den går bra även på grunt vatten; det behövs endast en meter vatten under en 30 tons last. Utan last går båten i 31 knop.

Båtarna är berömda förutom för sina användningsegenskaper även för sina namn. Förutom Paavo transporterar Kaasinen, Niklas, Ari och Kyrväkäs Nieminens nors. Sägnen berättar, att de fyra först nämnda har döpts till NTM-centralens tjänstemäns ära.

Lossningsplatserna för fångsten har bytts med åren, men de fem senaste åren har fångsten lossats i Teersalo. Det finns planer för en egen lossningsplats och fiskförädlingsverksamhet i Tuomarainen i Tövsala nära fiskehamnen, men projektet ligger tillsvidare på is på grund av tillståndsfrågor.

Jouni är stolt över sina innovationer, och inte utan orsak. Han berättar att han är den som går sin egen väg och blir lycklig då, när arbetet går bra och smidigt. Fastän han säger, att fisket i första hand är business för honom, är frun Anita av annan åsikt. Mannen vaknar t.o.m. på nätterna för att fundera hur någon sak kunde göras ännu bättre. Enligt Anita går fisket före allt annat i familjen, och hon är även själv med i verksamheten speciellt under norssäsongen.