Antero Eloranta – lillpojken från Kaarnitta och kungen av Erstan

Antero var Fiskare, naturens vän och konstnär. Antero var min vän.

Antero föddes på ön Kaarnitta i Rimito som yngste son i familjen och levde sitt liv med sin fru Maija vid Erstan i Heinäis. De fick två söner. Antero hade alltid hundar, som de sista de lapska vallhundarna Salla och Sáhcu. Trädgården var en uppvisning i idogt arbete, och där fanns också ett skjul där det kacklades och gals.

Anteros fiskarkarriär hann räcka 60 år. Fångstens målarter var alla fjällfiskar från braxen till öring och gös, och i tiderna även strömming. Enbart hans fångster av fjällfisk, ungefär 350 ton, motsvarar i filévikt över en miljon portioner fiskmåltider på konsumenternas tallrikar! Antero älskade sitt arbete och var under de bästa tiderna 300 dagar per år på havet.

Antero berättade att han sett yrkesfiskets uppgång, blomstring och förstörelse på Erstan. Blomstringstiderna inföll på 1980-90 talen. Flera tiotals fiskare fiskade på Erstan, och fisk räckte till för alla. Tills sälarna anlände. Med Anteros egna ord, ”då började fritt fall”.

Antero var en av de första fiskarna, som berättade för mig om sälproblemet. Det här skedde år 2001. Jag glömmer aldrig det ögonblicket. Den robusta skärgårdsgubben såg ner i golvet och kunde inte prata. Sälarna for iväg med hans yrke.

Men vår hjälte bestämde sig för att inte ge upp. När nätfisket blev omöjligt, skaffade Antero sig ännu inför pensioneringen två sälsäkra pontonryssjor och fick med dem lite sik och lax. Emellertid kunde inte ens de göra mirakel, då sälarna skrämde iväg fisken.

På 2000-talet odlade Antero sik- och öringsyngel för utplanteringar i Airisto-Velkua fiskeområde. I tiderna var han också medlem i Airisto fiskeområdets styrelse samt från år 2016 suppleant i Skärgårdshavets fiskeaktionsgupps styrgrupp.

Antero var sista gången för att vittja ryssja senaste höst tillsammans med journalisten Jonna Lankinen från Turun Sanomat. Lankinen avslutade sin artikel ”Fiskarens sorg: Sälarna vann” med Anteros ord: ”Det ser ut som att jag inte nästa vår mera lägger ut ryssjan. Jag tror att det här nu är här”.

Det var där. Antero omkom i en svår sjukdom 11.5. Han var 75 år.

Tack Antero för ditt värdefulla livsverk för oss konsumenter och för Skärgårdshavet. Tack för din vänskap. Tack för allt du lärde mig. Ha en bra resa till det nya havet!

Erstan är evig, men aldrig mer som den var.