Många aktörer inom förenings- eller byaverksamheten har reflekterat över det, hur människan förr i tiden levde på ett sparsamt sätt i förhållande till naturresursernas utnyttjande, och skulle vi kanske ha något att lära oss från de tiderna nu när klimatkrisen hotar och biodiversiteten minskar? Landsbygdens Bildningsförbund (Maaseudun Sivistysliitto) har tagit itu med saken, och genomför som bäst projekt som handlar om miljötraditioner.

Vad är en miljötradition, och hur förhåller den sig till hållbar utveckling? I Landsbygdens Bildningsförbund har man kommit underfund med, att mycket av den kunskap som hörde till vardagen i gamla tider, skulle fungera bra och miljövänligt även i dagens värld! När gamla kunskaper ersattes med nya, förstod man inte deras negativa miljöpåverkningar. Idag har många traditionella kunskaper glömts bort, eller t o m blivit utrotningshotade! Den senaste tiden har dock intresset för och värdering av gamla, miljövänliga kunskaper blivit en ny och ökande trend!

– Poängen är alltså, att förr i tiden levde man mycket miljövänligt och enligt naturens villkor, föremålen användes tills de var helt slitna, onödigheter skaffades inte. Om man överfiskade sjön eller skötte marken dåligt, producerade den inte mat följande år. Respekt för naturen, livet på dess villkor och de bästa sätten att utnyttja dess gåvor lärde man sig redan som barn, sammanfattar Reeta Rönkkö, byautvecklare från Landsbygdens Bildningsförbund.

Landsbygdens Bildningsförbund har genomfört miljötraditionsprojekt bl a med byalag, Martha-, hembygds-, SLC- och jaktföreningar.

Vad har då gjorts i miljötraditionsprojekten? Projekten har jobbat för att göra de gamla tidernas klimatvänliga seder, bruk och produkter kända, vilka har blivit glömda och gömda under nutidens brådska och teknologi. Detta har förverkligats genom att ordna utbildningar, kurser, verkstäder och evenemang, t ex:

skördetid och säsongsmat relaterade kurser och evenemang, konservering utan elektricitet, samt torkning av t ex fisk och kött
skapandet av blomsteråkrar och ängar (till glädje för pollinerare och även människan)
grundandet av trädgårdar med traditionella örter
traditionsmodevisningar (naturfiber, hållbart bruk och återvinning av kläder)
ekologiska lekar med barn: kottekossor, barkbåtar, insekthotell, etc.
gåvor/hantverk av naturprodukter (t ex. tillverkning av tvål, örtsalva, näververk, tovade produkter)
bekämpning av främmande arter (och deras utnyttjande t ex i färgning av garn)
tillverkning av biokol av avfall från landskapsröjning

Vad har varit hittills de bästa eller mest oförväntade resultaten?

– Människor har varit mycket inspirerade och intresserade, mycket folk har varit med, också massmedier har visat intresse. Det är många som har ett behov och en vilja att lära sig traditionella metoder, gläder sig Rönkkö.

Vilket tips skulle du ge till en förening, som skulle vilja göra något för miljön och den hållbara utvecklingen, men som kanske inte riktigt vet, var man kunde börja?

– Nätet är fullt med idéer och råd! Det lönar sig också att kontakta kommunen, Leader-gruppen, Lantbruks- och hushållskvinnoorganisationer, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK och andra organisationer som kan ge råd och stöd. Samarbete är ju också bra, man kan bjuda byns jaktförening eller den lokala naturskyddsföreningen att delta. Samarbete är styrka!, betonar Reeta Rönkkö.

Tillägsinformation: https://msl.fi/ymparisto/ymparistoperinne

Foton: Landsbygdens Bildningsförbund